Jag har blivit frälst, klippt, skuren och helt såld. Tror man kan slänga in kär i raden av adjektiv. Jag tror till och med ett gäng superlativ hade varit på sin plats - jag har för sjutton hittat meningen med livet.
"Det finns ingenting som inte är roligt med vildjäst. Det är lätt att göra, luktar spännande, har roliga ingredienser och ser festligt ut. Och så kan man baka bröd på det, jättegott bröd." (Pain de Martin)
Jag kan inte annat än att hålla med ut i mina knådande fingerspetsar. Vildjäst och sedermera Levain-bröd kan vara bland det bästa som händer mitt liv just nu. Jag tackar från mitt innersta S. för tipset om Pain de Martin - vilket som ledde mig ner denna väg.
Varför är detta så fanastiskt? Jo, kolla bara här vad som händer med aprikoser i en lämplig näringslösning.
Är det inte underbart? Kontemplera då att ni inte ens har det här i lukt- eller full HD-format!
Men vad ska man ha denna vildjäst till egentligen är en fråga, och helt berättigad sådan dessutom, som kan ställas? Svaret är enkelt: Det godaste brödet. Punkt. Inget snack om saken. Det lokala bageriet kan packa ihop.
Här till vänster kan ni följa processen att gå från vildjästen (vätskan ovan) till ett luftigt ruskigt gott bröd, som omdefinerade för mig vad ett bröd på vetemjöl ska smaka.
Inte nog med att det är gott, degen är så härlig att arbeta med att det är svårt att inte fånle. För första gången i mitt liv har jag känt på en deg, som som en deg ska kännas. En deg som är smidig, följsam, släpper bunken och är helt enkelt mysig. Och vet ni vad, brödet håller sig, framme på skärbrädan, i flera dagar utan att kråmet blir torrt. När det väl blir det - så är det fortfarande gott!
Levain kan kallas, efter vad jag förstått, för en typ av surdeg av fransk ursprung. Det verkar dock lite oklart om det faktiskt är surdeg, främst eftersom den inte är sur.
Sanningen ligger nog närmre själva processen där man i ett antal steg går från en jästkultur till en fördeg som kan skötas om likt en surdeg, med skillnaden att den är mer deglik helt enkelt. Man sparar alltså en degbit mellan baken som får bo i kylskåpet tills nästa bak. Bara det är ju mysigt. För att ha mysigt måtte väl vara det bästa.
My tongue get tied when I try to speak
My insides shake like a leaf on a tree
Theres only one cure for this body of mine
Thats to have the bread that I love so fine!
Detaljer kommer att följa...
