Det är nu en vecka sen jag kom hem ifrån Frankrike. Vardagen börjar snabbt komma ifatt och minnesbilderna bleknar. I Val Thorens fanns det snö och berg. Vi åkter skidor och hade skoj. Här finns det blåsigt väder och frost på natten. Världen är platt och jag är inte underhållen. Det var första gången jag åkt skidor på ungefär 12 år och det var så jäkla skoj! Vågar nog påstå att jag snabbt lärde mig det hela igen och mot slutet gick det riktigt, förrutom att mitt sista par hyrpjäxor klämde ihop foten något fruktansvärt att jag hade svårt att njuta i perioder. Skidåkandet var underbart, men det var nästan sekundärt mot att bara få komma iväg en vecka, vara ute i fint väder och inte ha några måste alls under dagarna. Så himla skönt!
förmåga att lyckas hitta på saker att tänka på och fördriva tid genom det. Synd att man inte alltid kan använda allt det där till något konstruktivt - men men! Kände igen en del platser och bensinmackar på vägen när genom Danmark sen vi bilade till Puttgarden förrförra året. Det var skoj och lite nostalgiskt att tänka tillbaka på hur allting var då, och hur lite vissa saker ändrats och hur mycket andra saker gjort det. Resan gick utan problem i strax över ett dygn, sen hände det grejer! Vi hade spenderat ca 26 timmar på bussen och det började ljusna i bergen i Alperna. Bussen hade börjat klättra upp i bVi åkte buss från Linköping ner till Val thorens och den resan tog ungefär 30 timmar. Visst kan det vara lite segt att sitta ner så länge, men själv lider jag int
e så mycket av det. Har en vissergen och vi kanske befann oss på 1000 m höjd, med berg över allt. Det var första gången jag såg bergen i Alperna, första gången jag sett så mycket berg och så stora berg nån gång. Helt fantastiskt! Jag har länge haft en fascination för berg och en önskan att få bo nära ett som man skulle kunna vandra i, helst ett där toppen är nåbar. Nu befann jag mig mitt bland dessa mäktiga tornationer. Vilken känsla. Vad som väckt mig är dock inte bara det här utan att bussen har stannat vid en sväng på serpentinvägen. Motorn rusar och ibland skutar bussen fram för att sedan stanna igen. Det är två mil kvar till Val thorens och växellådan är körd. Efter 20 min lyckas chafförerna manuellt få in en nödväxel och vi börjar sakta, sakta krypa uppför vägarna. Då och då hoppar växeln av men överlag går det framåt under någon timme tills vi blir stannade av polisen, eftersom en buss som kryper fram i 15-20 km/h tydligen utgör en trafikfara på en smal serpentinväg. Go figure...
Frukost serverades vid det här laget utanför bussen där vi blivit stoppade. En härlig frukost var det i solen! Bussen som går bra tom åker upp till VT med vår packning och ett 10-tal personer och åker sedan ner för att hämta resten. Det är nu 6 km kvar till målet när vi återigen hoppar ombord spända av förväntning. Buss dör efter 3 km och vi får gå den sista biten. Vilket inträde till Alperna! Resten av dagen spenderades med några nya vänner och lite utforskande av byn, men mesta delen gick åt att sitta i solen. Den första kluturchocken skedde förresten ungefär 5 min efter ankomst. Genom Tyskland var vi allmänt väldigt nöjda med toaletterna vi provat på längs vägen och var nu nyfikna på vad fransmännen kunde erbjuda, så det första vi gjorde var att leta upp dessa faciliteter. Tala om besvikelse när vi hittar den allmänna toaletten på en galleria och ser det porslinsbeklädda hålet i marken. Jag h
ar bara sett den typen av toaletter (även om jag förstått den varit vanlig i Frankrike) en gång tidigare och det var i en hydda mitt ute i ett mangroveträsk i Thailand. Där var det charmigt, här var det obekvämt. Alla hänvisningar till högre hygien dessa kanske bidrar till skjuter sig i sank pågrund av tvåltillgången vid handfatet - en hårdtvål på en pinne. Nåväl, det var ett roligt minne och en härlig kontrast mot de högteknologiska toaletterna längs autobahn.
Veckan innehöll en hel reda observationer på hur annorlunda saker och ting är i andra länder och innefattar: lös hund i mataffären (tillhörande ägaren), busschafförer som medan de kör ställer sig upp för att nå någonting som ramlat utanför hans räckhåll, poliser som står och röker medan de titar på den stående chaffören som rullar förbi, samt franska (scania-) mekaniker som efter en vecka lämnar tillbaka bussen med en fortfarande trasig växellåda, vilket nästan strandsätter oss i en liten fransk by nära en sjö. Men överlag gick allting bra. :)
Vi lagade en hel del spännande mat under vår vistelse också. Det mer nämnvärda var några köttstrimlor stekta i pesto (på grund av avsaknad av olja/fett), blandad i en tomatsås kryddad med peppar och timjan som båda var skrapade av höljet från en respektive korv. Härligt... men gott blev det dock. =)
Usch, så tråkigt att allting har sitt slut. Hände så mycket roligt där borta, och det fanns massa skojigt nytt folk. Men nu är man tillbaka, inget ont om det här, men det är ju inte det där.
Igår började jag rensa ut lite bland rädisorna. Känns så hemskt att rycka upp saker från jorden innan de är klara. Men jag antar man måste offra något för att de andra ska må bra och kunna växa ordentligt. Då det jag drog upp var så ynkligt så smaskade jag lite på de späda bladen istället. Det var inte helt fel, påminde mig om barndom när man sprang runt och åt klöver och ängssyra hela sommaren. Det var tider. Usch, skulle aldrig vilja åka tillbaka. Det är så mycket som händer. Vissa saker kunde allt för ske lite snabbare, men ack så mycket springer redan en förbi utan att jag har förmåga att fånga.
allt. För hoppas att mina lilla sunkiga "växthus" lyckas hålla dem tillräckligt skyddade. Växthus och växthus kanske är att ta i. Det är massa plast insamlad från diverse förpackningar (toalettpapperbal, trädgårdsmöbler etc) och massa trädgårdspinnar. Jag skulle vilja ha lite vettiga plankor och en såg så man hade kunnat fixat till nåt vettigt! På sådant kan jag ödsla tid och energi, men inte annat? Inte riktigt sant, jag spenderar mycket tid på annat också, men det enda som verkar växa är mina plantor.
