Jag fick låna en bok (Robert Aitken - Zenmästaren Korpen) av en god vän. Hon läste den och kände att den passade mig och ville ha någon att diskutera den med. Det är alltid härligt när folk inte bara känner för en bok eller film själv, utan ser hur någon annan skulle känna för den och delar med sig. Boken innehåller en rad koans som beskriver möten som kretsar kring zenmästaren Korpen och djuren som samlas kring honom.
Under ett kvällsmöte var det Gräsand som talade först: "När jag är ute på resa har jag svårt att sitta i zazen utan stöd av gruppen. För det mesta blir det inte av att jag gör det."
Korpen sa: "Sitt med stenarna."
Jag gillar den här... I den ser jag budskapet om att ha friden att vara med sig själv och vara bekväm utan att ständigt ha folk runt sig eller vara igång. Det känns som många idag inte riktigt klarar av att vara själv utan måste alltid hålla igång. Jag är rädd att jag börjar närma mig dessa. Eller så börjar jag bara få ett nyttig sug att träffa folk. Beror väl på synvinkeln antar jag.
En kväll under en diskussion om Korpens personliga problem frågade han Brunbjörnen: "Vilken roll spelar karaktären för träning?"
Brunbjörn sa: "Jag försöker hålla mina löften."
Korpen sa: "Jag försöker också hålla mina löften, men jag blir så lätt distraherad."
Brunbjörn sa: "Den kalla blåsten påminner mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar