Rädisor, växthus och blåst

Igår började jag rensa ut lite bland rädisorna. Känns så hemskt att rycka upp saker från jorden innan de är klara. Men jag antar man måste offra något för att de andra ska må bra och kunna växa ordentligt. Då det jag drog upp var så ynkligt så smaskade jag lite på de späda bladen istället. Det var inte helt fel, påminde mig om barndom när man sprang runt och åt klöver och ängssyra hela sommaren. Det var tider. Usch, skulle aldrig vilja åka tillbaka. Det är så mycket som händer. Vissa saker kunde allt för ske lite snabbare, men ack så mycket springer redan en förbi utan att jag har förmåga att fånga.

Om man fick möjligheten att få veta hur ens liv skulle kunna spela ut sig - skulle man utnyttja chansen? Skulle det inge hopp eller förtivlan? Kanske har för mycket fokus på målet eller slutet, och inte tillräckligt för resan. Men jag är ingen resenär. Jag är kanske rotlös, men definitivt stationär. Jag har inget behov att ständigt vara i rörelse oc vill inte ha ett liv som man genast kan resa sig från och lämna. Jag är en odlare. Jag vill investera i saker och se det växa. Det är intressant hur personligheter kan speglas i antalet och typen av krukväxter. En vän valde länge att inte ha några för hon kände sig fångad av dem. Hon kände att hon tappade möjligheten att kunna lämna allt över en natt. Jag har svårt att förlika mig med den tanken. Även om jag själv har ett par gånger lämnat allting och gått vidare har det bara gällt mänskliga relationer. Jag har aldrig kunnat lämna en växt. Hur hemskt är inte det egentligen? Har lämnat mina tomatplantor stå ut på balkongen över natten nu ett tag. Stackarna... tänk om det är för kallt ut för dem. Vädret har ju slagit om till det sämre igen och allt. För hoppas att mina lilla sunkiga "växthus" lyckas hålla dem tillräckligt skyddade. Växthus och växthus kanske är att ta i. Det är massa plast insamlad från diverse förpackningar (toalettpapperbal, trädgårdsmöbler etc) och massa trädgårdspinnar. Jag skulle vilja ha lite vettiga plankor och en såg så man hade kunnat fixat till nåt vettigt! På sådant kan jag ödsla tid och energi, men inte annat? Inte riktigt sant, jag spenderar mycket tid på annat också, men det enda som verkar växa är mina plantor.

Bladen hamnade till slut i några av mina sushirullar. Mmm, ett helt fat med sushi. Det blev nästan för mycket att äta allting själv. Men men, vad ska man göra! Man får frossa helt enkelt.